Mineralytor, natursten eller stuckaturer

När det gäller obehandlade metaller såsom zink, titan-zinklegeringar och koppar kan det hända att skyddande åtgärder, såsom täckning med film, leder till att kondensvatten bildas och följaktligen till korrosion. Detta går att undvika genom att använda maskeringsmaterial som är öppna för diffusion, såsom non-woven-tyg utan film. Alternativt kan tejpen appliceras en kort tid eller över hela ytan.
Alla metallytor är föremål för en naturlig oxidering och åldrandeprocess. När självhäftande tejp appliceras på metallytor minskar oxideringen och åldrandeprocessen i dessa specifika områden. Dessa områden kan därmed få ett annorlunda utseende när den självhäftande tejpen tas bort, jämfört med den övriga ytan. Detta går inte att förhindra. Beroende på materialet kan det dock hända att området får ett enhetligt utseende inom en kort tidsperiod (efter flera månader).
När det gäller behandlade metaller kan det hända att det uppstår skada på beläggningen (såsom missfärgning och flagning).
Vidhäftningsförhållanden bör tas i beaktande, i synnerhet temperatur.

Erfarenhet har visat på att natursten är en kritisk yta för vidhäftning. Missfärgning har påvisats på områden där tejpen applicerats.
Självhäftande tejp som marknadsförs som "stentejp" är lämpliga att använda på material, såsom betong och stuckaturer eller puts, men inte på natursten.
Natursten bör täckas med filt eller ovävt tyg som är öppet för diffusion, utan vidhäftande bindning. En annan skyddsåtgärd som kan användas för denna typ av yta är plywoodskivor, som skyddar materialet från mekanisk skada eller glidning.
En vanlig metod som användes förut, var att fästa papper (ofta tidningspapper) och klister som en skyddande åtgärd på natursten. Denna metod används sällan idag.